Now you´re gone... ;(
05:45 Veckarklockan ringer, ligger kvar vaken.
06:19 Anja smsar att jag kan komma. Skyndar mig på med kläderna och borstar tänderna
06:24 Går hem till Anja
06:27: Kommer hem till Anja som står i hallen med väskorna redo redan,
Vilket kanske inte är så konstigt då hennes skjuts skulle komma kl 06:40
som det också gjorde. Satt där och pratade lite och pussade varandra
hej då. Sedan kl 06:40 så var bilen där så jag hjälpte henne med väskan
ut och sa hej då ännu en gång.
06:43: Hann gå till tunneln ungefär innan jag slogs av att "Nu har hon
faktiskt åkt" vilket fick mig att känna mig ganska ledsen, men sen som de
senaste tre dagarna har känslorna pendlat upp och ner mellan tankarna
att hon just har åkt och att det är lång tid kvar vilket känns väldigt tungt.
Och att nu är hon faktiskt där borta och snart så är hon på väg hem vilket
känns väldigt possitivt. Men å andra sidan så är det lika lång tid vilket som
bara känslan som är en annan.
Gick hem efter det och käkade frukost för att sedan ta mig till skolan. Där
hade jag tänkt att jag kunde smsa med henne men som Murphyslag säger
så "kan det gå åt hellvete så gör det det". Kom till skolan och det första jag
fick höra var "Tore, Elin, Beatrice och Johannes följ med här, ni ska ha
nationella proven i engelska, den muntliga delen". Man sjönk ju som en
sten och tänkte att det inte kunde vara sant. Idag av alla jävla dagar.
Låtarna som ljöd i mina hörlurar hela morgonen före och efter nationella
var:
Eminem - When I'm gone
Fort minor - Where did you go
Afasi & Filthy - Natten till idag
Saknar dig väldigt mycket redan nu, och hoppas att det kommer kännas
lite lättare snart. Många säger att det bara är sex veckor och att det
kommer gå fort. Men så som jag känner så vet jag att det inte kommer
det, visst 42dagar alternativt 997timmar kvar kanske inte är allt för
mycket. Men om det är att vara ifrån någon som man nästan träffar
dagligen. Eller åtminstone kan slänga iväg ett sms till när som helst
så känns det en väldans massa gånger längre. Älskar dig Anja <3
06:19 Anja smsar att jag kan komma. Skyndar mig på med kläderna och borstar tänderna
06:24 Går hem till Anja
06:27: Kommer hem till Anja som står i hallen med väskorna redo redan,
Vilket kanske inte är så konstigt då hennes skjuts skulle komma kl 06:40
som det också gjorde. Satt där och pratade lite och pussade varandra
hej då. Sedan kl 06:40 så var bilen där så jag hjälpte henne med väskan
ut och sa hej då ännu en gång.
06:43: Hann gå till tunneln ungefär innan jag slogs av att "Nu har hon
faktiskt åkt" vilket fick mig att känna mig ganska ledsen, men sen som de
senaste tre dagarna har känslorna pendlat upp och ner mellan tankarna
att hon just har åkt och att det är lång tid kvar vilket känns väldigt tungt.
Och att nu är hon faktiskt där borta och snart så är hon på väg hem vilket
känns väldigt possitivt. Men å andra sidan så är det lika lång tid vilket som
bara känslan som är en annan.
Gick hem efter det och käkade frukost för att sedan ta mig till skolan. Där
hade jag tänkt att jag kunde smsa med henne men som Murphyslag säger
så "kan det gå åt hellvete så gör det det". Kom till skolan och det första jag
fick höra var "Tore, Elin, Beatrice och Johannes följ med här, ni ska ha
nationella proven i engelska, den muntliga delen". Man sjönk ju som en
sten och tänkte att det inte kunde vara sant. Idag av alla jävla dagar.
Låtarna som ljöd i mina hörlurar hela morgonen före och efter nationella
var:
Eminem - When I'm gone
Fort minor - Where did you go
Afasi & Filthy - Natten till idag
Saknar dig väldigt mycket redan nu, och hoppas att det kommer kännas
lite lättare snart. Många säger att det bara är sex veckor och att det
kommer gå fort. Men så som jag känner så vet jag att det inte kommer
det, visst 42dagar alternativt 997timmar kvar kanske inte är allt för
mycket. Men om det är att vara ifrån någon som man nästan träffar
dagligen. Eller åtminstone kan slänga iväg ett sms till när som helst
så känns det en väldans massa gånger längre. Älskar dig Anja <3
Kommentarer
Trackback
